russintant

...valde rubriken för att jag saknar Victoria efter 1 dygn redan... Ja hon är hemma på inte fullt 10 dar, men det är sjukt frustrerande att inte kunna ta telefonen och slänga iväg ett sms eller ringa...

 

Jag överlevde julen i alla fall.... mest ångestfyllt var det vid julklappsutdelningen men sen var det ok igen!

Och nu är det 51 veckor kvar till nästa gång! Känner lite 'ordtorka' eller, ja nåt... fingrarna flödar inte över tangenterna som dom 'ska' göra.. det måste vara frustrerande att vara författare och känna så...

Hur som helst  - jag fick ju köpt en tv till slut!!! Finally! Det lönade sig att vänta till mellandagarna... och jag slapp ju köpa ny dator just nu oxå..så egentligen så har det varit en bra månad hela december..eller nja... kanske slutet på den....

Känner att det blir bara 'knas' och fragement av det jag egentligen vill få fram så jag lägger ner skrivandet för ikväll..

...när det gällde julklapparna..

Garanterar att alla (vilka ni då är) som läst förra inlägget tycker att mina tankar om dom var...skitlöjliga... 'för det är ändå bara pengarna det sitter i och hon har inga'..... typ...

Men vet ni vad....
...det finns nåt som heter att vara förutseende oxå...

Så nu var det avklarat! Om det var nån som funderade alltså?

Däremot är jag helt värdelös på att hitta rätt 'grej' till alla, jag suger verkligen häströv när det gäller det...

Och så har jag fått för mig (det beror däremot på en 'statussyster') att det mååååååste vara fiiiiiint och dyrt! Köp gärna choklad - men ÄKTA Belgisk typ....

Så inte är det lönt pröva med ens en Anthon Berg (som jag råka älska)

Och det där var bara ett hypotetiskt exempel =)

 

 

...och det blir bara värre & värre (eller sämre och sämre) med åren... eller inte Julen i sig...jag älskar adventsstjärnorna i alla fönster, julgranen, småkakorna man bakar, saffransbullarna...

det är Julafton jag har världens största ångest i magen för!!!! Gud vad jag önskar att jag kunde gå och lägga mig och sova och vakna på juldagen istället.... eller göra som nu...surfa bort en massa timmar framför datorn, se tv, gå och sova och så - vips juldag! Men nu kan jag inte det... :(

Och i år har jag l o v a t att vi kommer till storebror i Råneå... OM det inte är -30C eller snöstorm... (gissa vad jag hoppas på....?)
...klart det blir trevligt...varför skulle det inte bli det... men.. jag kommer ändå inte ha nån 'feeling' för det...

...idag när jag var ute med hundarna kom jag på varför - det upplyste min son mig om för 3 veckor sen... han skrev mig på näsan egentligen, så jäkla självklart är det!!!! Julafton för mig har i 20 år varit Mickes födelsedag - inte 'bara' Julafton... och då spelar det ingen roll att han inte varit med sista 5 åren.... det bara ÄR så...

Ingen Julafton utan Micke - inte när vi firat den likadant (med få undantag) alla år vi var tillsammans...

Det hade kanske inte spelat nån roll, om han i n t e fyllt år på Julafton (men det tror jag inte) för just den högtiden är så fruktasvärt förknipppad med familjetraditioner.... Och det är den nog för dom flesta...

Sista julafton vi firade...(det tänkte jag oxå på idag....) då fick M en resa av mig, för hela familjen till Turkiet... han fyllde 39 år.. När han fyllde 40 sa han alltid att han skulle till U.S.A så då tyckte jag att vi kunde börja med en 'liten' resa tillsammans =) Men tänk om....tänk om jag inte hade köpt den där resan? Då hade vi inte haft minnet av 1 vecka tillsammans, bara vi i familjen... Ja, jag vet - man ska inte tänka 'om' men ibland har saker en mening... Inte allt, men vissa saker....

 

Hur som helst...det absolut värsta är att absolut ingen i min familj (mina syskon, mamma) tror mig... dom klappar mig lite verbalt sådär på huvudet och tycker att 'klart du tycker om julen - det gör väl alla, vi umgås och har såååååå trevligt' - dom lyssnar inte!!!! För dom vill inte veta....för att det tråkigt, och tråkigt ska man absolut inte ha när det är Jul snart... Så då tvingas jag höra om julklappar hit och dit, fast det känns rätt passe' för min del...

Största julklappen måste väl vara att ha varandra? Jag låter säkert ut megapatetisk nu...men jag garanterar... lev med att ha haft döden i närheten ett par gånger i livet, då värdesätter du saker lite annorlunda...tänker lite annorlunda, kanske t o m lever lite annorlunda? Mitt hjärta har nästan slitits ur kroppen vid flera tillfällen sista åren... Hjärtslag ifrån döden känns det som... jag har haft mina barn åkandes ambulans och fordonen dom (och även jag) färdats i har det inte varit nåt kvar av... då inser man hur fort ett liv tar slut...

Men det var inte det jag skulle skriva om, det var om min 'julångest'....

...som kommer att vara borta sent på julaftonskvällen, för då är det snart över för i år... Och det tar 365 dar tills det är dags igen....